Fluffet är hemma igen! 
Och vi är några tusingar fattigare.
Med diverse magsjuketabletter, dietmat och inbokat återbesök.
Han gjorde sitt bästa för att brotta sig igenom gallerluckan i transportkorgen och skrek ilsket hela vägen hem (10 minuter med bil).
Kastade sig över sin mat (vaddå bristande aptit?) och satt sedan och svajade i hallen. Helt slut. Massor med gos sedan fick jag lyfta upp honom på sängen.
Nu ligger han utslagen av trötthet och snarkar.
Det kostar på att vara hemifrån.
